Skip to content
Tisdag 21 maj bedrev två kamrater ur Medlemsgrupp 3 i Näste 2 flygbladsutdelning i Uddevalla. Man fick ut ett större antal och hoppas på att invånarna kommer att tänka till.
Skicka in en ansökan till Motståndsrörelsen idag Uddevallabo!
Onsdagen 20:e mars var medlemmar ur Motståndsrörelsens 7:e näste ute i Vimmerby kommun, närmare bestämt Storebro.
Aktionen gick bra och alla medhavda flygblad fick nya ägare.
I Motståndsrörelsen har vi alltid ögonen öppna när det kommer till att genomföra en stor bredd av olika aktioner. Särskilt när man agerar mot exempelvis pedofiler och folkfientliga politiker känns det alltid riktigt bra – jag tycker då också det blir bra propaganda som symboliserar kärnan i vad vi i slutändan vill åstadkomma – ett fritt Norden genomsyrat av arisk kultur och moral.
Vi har under en tid haft span efter illegala främlingsbosättningar då vi förstod att det skulle vara perfekt att slå till mot en sådan. Det skulle visa vår uppriktiga vilja till att slänga ut packet, städa upp landet och på samma gång visa på hur moraliskt bankrutt myndigheterna faktiskt är som inte har någon som helst vilja till en bättre tillvaro för nordbon. Idealet skulle vara en snabb, kraftfull och aggressiv kupp, där vi som vita kämpar med nordisk krigaranda hävdar den starkes rätt, och veka politiker och tyckare i efterhand kan krama om det pack som tillåts skrämma sin omgivning, med lå
Under Organisationsdagarna 2024 meddelades det att den förre nästeschefen Hampus Maijala stiger åt sidan och släpper fram den flerårige aktivisten Victor Johansson. Här nedan följer en intervju med den nye chefen för Näste 7.
Berätta lite om dig själv!
Jag föddes 1999 och är idag 24 år gammal. Jag växte upp i en arbetarfamilj i villa och min barndom var väl helt normal fram tills tonåren.
Hur var din ideologiska resa som ledde till nationalsocialismen?
Som barn så trodde jag att invandring och homofiler var bra och att människor som tyckte annorlunda var onda, för jag hade aldrig hört något annat.
När jag var 14 år hade Svenskarnas Parti en demonstration i Jönköping som jag såg via nätet. Jag minns att jag blev genuint förvånad när jag såg att det var de ”goda” antirasisterna som betedde sig våldsamt och kastade gatsten medan de ”onda nazisterna” mestadels var lugna och använde bara våld för att försvara sig. Det var tvärtemot allt som skolan och media sa.
Jag började
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Den senaste tiden har jag sett många som delar bilden som visar att Javier Milei är medlem i WEF och menar att det är ett bevis för att han är ”kontrollerad”. Jag är inget fan av Milei, men att han är en del av WEF visar inte att han är en marionett. Snarare visar det hur meningslösa WEF-centrerade konspirationsteorier är.
Den mest populära konspirationsteorin gör gällande att WEF försöker införa global kommunism, men Milei är en anarko-kapitalist och WEF är värd för ett antal andra libertarianska eller högerorienterade ekonomer som argumenterar mot allt från koldioxidskatter till basinkomst.
Problemet för människor som fokuserar på WEF som globalisternas säte är att det inte riktigt finns en gemensam ideologisk röd tråd bland alla ”medlemmar”, eftersom medlemskap inte betyder något annat än att man deltar i en pratstuga.
När kriget i Ukraina bröt ut blev försöken att få WEF-reduktionismen att gå ihop galet paranoida, då människor p
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
En menlös titel kan man tycka, då det är många med namnet Vera som reser. Författaren är min bror, ett försök till psykologiskt angrepp på min person. Min person är inte alls märkvärdig om man har den sunda inställningen att man ska hålla sitt edsvurna löfte. Men som ni förstår så har demokratin ingen förståelse för några moralpatos. Där skulle naturligtvis ett svek mot en nationalsocialistisk ideologi bli betraktat som en merit. Nu är jag inte en löftesbrytare och konstigt nog på grund av det ett ökänt monster. Kan ni förstå det? Vi som har genomskådat deras avoga inställning till fosterlandskärlek, rastillhörighet, nationsstolthet och moral är naturligtvis medvetna om denna förgörande indoktrinering mot vårt folk.
Angreppen är många och de på min person i stort sett ointressanta. Jag ångrar att jag i min bok ”När flaggstängerna blommade” inte vidare förklarade min fars beteende. Under 30-talet var det rätt vanligt att föräldrar agade si
Då det åter var dags för judarna och deras lakejer att minnas historien som aldrig har hänt, nämligen ”förintelsen”, så hade diverse politiker, judar och kristna sionister dagen till ära anordnat en manifestation för att gråta ut och försöka framkalla skuldkänslor hos det svenska folket. Skuldkänslor över något som svenskarna, även om alla sagor hade varit sanna, inte på något sätt varit involverade i. En positiv parentes var dock att arrangören skröt om att judar bussats från många andra delar av Sverige bara för att kunna delta under dagen, så någon folklig gräsrotsrörelse rörde det sig knappast om, då gemene man som tur är inte lägger någon tanke på dagen ifråga.
Motståndsrörelsen såg detta som ännu ett ypperligt tillfälle att påtala Israels ondska, då staten endast existerar som en följd av lögnen om de påstådda gasningarna av fler judar än vad det ens existerade i det tyskkontrollerade området under andra världskriget. Med banderollen Krossa Sionismen och en Tyrrun
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Frågan om anonymitet kom nyligen indirekt upp i Nordfront-läsarnas Telegram-chatt, då en debatt kring maskering i samband med politiskt utåtriktad verksamhet uppstod.
Anonymitetsfrågan är en intressant fråga med många nyanser och förtjänar därför att benas ut i en artikel.
Denna, liksom resterande bilder i artikeln är från Motståndsrörelsens blixtdemonstration i Uppsala i september.
Vikten av att respektera andras anonymitet
Det är idag ofta mer kontroversiellt att ”komma ut” som nationalist än som homosexuell. Jag tror att det var i en artikel på Nationell.nu som den både komiska och tragiska poängen gjordes för många år sedan.
Anledningen till att det är kontroversiellt att vara nationalist är att vi är revolutionärer och dissidenter i dagens samhälle. Om man tittar på någon dokumentär eller dyster spelfilm som skildrar övervakningen och det politiska förtrycket i de gamla kommuniststaterna kommer man som nationalist se extr
Det är ingen hemlighet att Sverige slagit alla tidigare rekord när det kommer till icke-vit gängkriminalitet, såsom skjutningar och sprängningar. Igår höll Absurdistans statsminister Ulf Kristersson ett extra-insatt tal till folket med anledning av detta. Han bekräftade inte bara det svenska rekordet utan berättade även att läget i Sverige är värre än i något annat land i Europa.
Statsminister Ulf Kristersson under en presskonferens tidigare under fredagen. Foto: Regeringen.
För oss som varnat för massinvandringens konsekvenser sedan 1997 när Nordiska motståndsrörelsen bildades (och vissa medlemmar ännu längre tillbaka än så) är detta såklart varken oväntat eller chockerande. En normalbegåvad blind person kunde se vart det barkade hän redan för 10-20 år sedan.
Lika sant som att den grova gängkriminaliteten är ett närmast uteslutande importerat problem, så är givetvis också lösningen att omedelbart stoppa importen och istället i radikal omfattning börja exportera – alltså att b
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Ursprungligen publicerad 2016-12-23.
Det är ofta som jag har hört nationellt sinnade personer säga att det inte är lönt att kämpa då det är för sent att göra något åt främlingsinvasionen och den kris vårt folk befinner sig i. Därför anser de att det är lika bra att leva i bekvämlighet som en lydig slav under det sionistiska systemet tills allt är över och den vita rasen gått under.
Varför kämpa och leva ett ”spartanskt” liv när vi ändå inte kommer att segra? Är det inte lika bra att gotta sig i materiellt överflöd och leva som solkungen själv gjorde? Ungefär så här resonerar de nationellt sinnade som inte har någon tro. Med andra ord är det defaitister vi talar om.
Även om jag föraktar defaitism i allmänhet så måste jag ändå medge att de har rätt i att det för närvarande inte ser ljust ut för vårt folk. Men de är också ett bevis för en annan tänkvärd sak. Nämligen att man måste bygga upp ett starkt och pålitligt psyke för att kunna kämpa.
Utan ett starkt psyke går det inte
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Det har hunnit passera en tid sedan Motståndsrörelsens effektfulla blixtdemonstration i Oslo och eftertankarna har sjunkit in. För det första står det klart att människor i högre utsträckning jämfört med för några år sedan, på ett helt annat sätt än tidigare är mottagliga för vårt revolutionära budskap. När allmänheten blir tagna på sängen, på det sätt som skedde i Oslo, utan att först ha blivit matade av filtreringskanalerna via TV, radio och tidningar som samstämt arbetar för att skrämma upp dem – och istället ställs öga mot öga med Motståndsrörelsen och nationalsocialismen i en oförvanskad form, blir reaktionerna, om inte hundraprocentigt positiva, så heller inte direkt avståndstagande.
Vad som också på senare tid blivit allt tydligare är systemets panik när nationalsocialister genomför torgmöten och oanmälda marscher på gatorna. Systemet känner en påtaglig rädsla för att människor i större omfattning kan tänka sig att stanna upp för att ta emot ett flygblad och lyssna til
